Ibland saknar oflytet motstycke. Jag vet att ordet oflytet inte finns men det finns inget bättre ord. Efter Elisabeths underbara flowpass i söndags så började någonting långsamt ta fart i kroppen. När jag satt på cykeln fick jag konstant signaler om att jag borde avbryta, men jag känner mig. Jag bryter inte. Jag hör inte till den kategorin människor som bryter. Jag borde kanske göra det, för nu sitter jag här med skit i kroppen och tycker synd om mig själv. Inge allvarligt så men tillräckligt för att vilja ligga i sängen, röra mig i slow motion och sväljer slem som egentligen inte finns. Halsen är snustorr.
Så vad gör man? Kurerar sig. Avstår från minsta lilla ansträngning. Jag sprang till bussen förut idag och trodde på allvar att jag skulle duka under av en språngmarsch på 200 m. Ja ni hör, det är inte bra. För nu är det fem dagar kvar till Vasaloppet och jag orkar inte göra ett skit. Imorgon är det skola hela dagen och på torsdag ska jag stå på mässa från morgon till eftermiddag samt gå på bankett på kvällen. Långklänning och hela köret. På morgonen på fredag åker vi norrut. Jag, pappa, Simon, Fredrik och Malte. Pappa och Simon tar med sig sina lagg, jag tar med mig en dunk aloe vera, vitaminbomber i form av frukt och andra saker som förhoppningsvis kan göra att jag fortfarande stannar bland den kategorin med människor som inte bryter. Detta påminner lite om situationen som uppstod en månad innan Lidingöloppet. Värsta stukningen jag varit med om och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag satt i en roddmaskin i en månad, fick stötvågsbehandlingar, tejpade foten och sprang ändå. Det gick det med. Jag ska gå i mål i Mora.
Om en vecka vid den här tiden börjar jag närma mig målet i Mora. Sjukt. Trodde aldrig att jag skulle vara så här nära men tidsillusionen håller sitt fasta grepp om mig. Tänker jag mycket på det blir jag antingen alldeles fladdrig i magen eller trött på mig själv. Hur tänkte jag nu egentligen? Väderrapporten ser bra ut än så länge. Växlande molnighet (39%), runt 0 grader (kommer vara kallare på morgonen), 5m/s nordväst vilket betyder medvind. Jösses. Jag inser nu när jag skriver att det är ultimata förhållanden om det inte blir söligt i spåren.
Annars då? Jo. Eliminera risken för skoskav. Detta med jägarhud, en extremt slitstark och tålig tejp. Ha mat med mig. Gjorde macabollar igår och ska fixa jordnötssmör i små portionspåsar. Extra mössa att byta, eventuellt en underställströja, och ett par torra handskar att byta efter halva om det behövs. Ska även se till att ta bort ett par spännen på mina bästa handskar som skaver rätt ordentligt.
I veckan blir det ganska lugnt träningsmässigt. Veckan som gått har varit rätt lugn också. Tänker ta till mig Lars Frölanders senaste ord i tidningen STARK. I bästa form kommer man genom att vila. Har man inte tränat tillräckligt fram till sista veckan så att man kan avvara den till vila har man inte gjort sin planering ordentligt. Han gör förmodligen sitt sjätte raka OS i år. Det är stort. Liksom Ahlshammar tillhör han Sveriges toppskikt och en stor inspirationskälla. Står inför min största utmaning hittills. Skrämmande men samtidigt väldigt roligt.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men varje dag växer behovet för en liten vovve. Malte är en av anledningarna till att jag spenderat mina senaste tre veckor hemma hos mina föräldrar. Han är inget substitut för Fredrik, haha, men jag behöver djur omkring mig bara. Djur att gosa med, träna med, prata och leka. Det livar upp livet och jag mår bra in i själen av hundar och katter.
SÃ¥ jag har span pÃ¥ en kennel. En svart Staffordshire stÃ¥r högst upp pÃ¥ listan men det är mÃ¥nga saker som ska falla pÃ¥ plats innan det. Massörutbildningen, starta igÃ¥ng företaget, större lägenhet…mer tid. Jag vill kunna ägna varannan sekund Ã¥t den lilla jycken. HÃ¥rt arbete i början och sen är resten plan mark. Dock med vissa uppförsbackar när det gäller den här rasen. Tuffa hundar. Den här raringen kommer frÃ¥n ballstaff.blogg.se och jag är helt sÃ¥ld. Sommaren 2013 om allt faller sig väl.
Jag hÃ¥ller pÃ¥ att gäspa ihjäl mig tror jag. Tänk om man kunde ta en sÃ¥n där powernap som folk pratar om? Det har aldrig varit min grej riktigt. Om jag somnar mitt pÃ¥ dagen sover jag minst en timme och dÃ¥ är ju ordet tupplur kanske inte det rätta ordet. Jag har i alla fall städat hela tiden sen i morse. Jösses vad saker det är överallt. Jag har rensat ut, stuvat om och försökt fÃ¥ nÃ¥gon slags struktur pÃ¥ eländet. Har packat ner tre lÃ¥dor med saker som jag ska ”magasinera”, en lÃ¥da med sommarkläder som ska vara kvar i lägenheten, tre kassar med kläder och skor jag inte längre vill ha. Allt är fint och helt men det gÃ¥r bara inte. Det känns som att hela lägenheten är ett stort förrÃ¥d och det har man inte riktigt plats till när man är tvÃ¥ pÃ¥ 26 kvadrat. Förhoppningsvis kommer inte det vara sÃ¥ länge till. VI har fÃ¥tt ett erbjudande pÃ¥ en ny lägenhet, men processen är inte riktigt klar än. Det är ju flera sökande som fÃ¥r erbjudandet, men det är den som varit registrerad längst som fÃ¥r den. Vi fÃ¥r väl se. Vi hÃ¥ller tummarna hÃ¥rt i alla fall.
Nu ska jag klä på mig något anständigt (räknas mysbyxor?) och ta mig ner till stan. Ska hämta ut biobiljetter till mig och Sandra. Vi ska se Descendents idag och ta en fika innan det. FIra våra födelsedagar lite. Vi blir 46 om någon vecka så det är ju värt att fira verkade vara en mysig och bra film. Efter det blir det raka vägen hem och nana kudden. Imorgon är det Milfit som gäller. Jag börjar så smått tappa det igen så det är dags att rycka upp sig. Måste hitta ett bra gym.
Faktiskt första ordentliga passet med backintervaller jag gjort nÃ¥gonsin. Jag har alltid tänkt att jag ska göra det. Finns t.o.m. en kanonbra backe som jag skulle kunna köra det i, men det har aldrig blivit av. IgÃ¥r hetsade Freddan mig pÃ¥ facebookchatten och eftersom jag dÃ¥ vilat i tvÃ¥ dagar kände jag att aa va fan, mÃ¥ste ju börja nÃ¥n gÃ¥ng!Â
Sagt och gjort. 07:30 cyklade jag mot Skatås och vi sprang 8 gånger upp och ner för en 400m backe. Jag gillar ju att ligga på platten och nöta, oavsett det är cykling, löpning eller skidor, så det var väldigt annorlunda och förmodligen EXTREMT välbehövligt. Självklart handlar det om teknikträning men också fysisk och psykisk träning. Dels att få ett bättre stuns i steget, men också för att orka fortsätta även när det tar emot. Vi hade turen att ha motvind uppför också så det gav ytterligare.
Grymt nyttigt och nu efteråt känns det underbart! Tänker att imorgon tar jag mig i kragen och går på Milfit på morgonen, simmar mina 3000m i Vallhalla och åker och jobbar efter det. Välbehövligt! Har en deadline på jobbet imorgon som jag måste sätta så det blir dagens projekt i övrigt, samt hälsa på lilla familjen Ahl. Får se hur mycket lilla Dante har växt nu
20 min var det kvar till start och jag var så äckligt nervös. Har ingen aning om varför men det tog flera hundra meter innan det släppte. Mamma åkte Kristinaloppet dagen innan, hamnade då ganska långt bak i kön och sa till mig att lägga skidorna långt fram för att slippa köa. Sagt och gjort. Det resulterade i att jag blev omkörd hela tiden i tre mil.
Mina första 17km gick kanonbra. Tiden låg på 1:20, mamma fick sms och tänkte att jädrar vilken fart hon har. Ja jag hade ju det. Lite snabbare än vad jag brukar springa, ca 13km/h. Upp till 23km gick det bra, men sen skulle vi som åkte 46km sträckan åka ett varv till runt sjön vilket var en av de sakerna som gjorde att jag började sacka. När jag hade 17km kvar så började det bli riktigt jobbigt. Jag stannade då vid en kontroll, fick lite blåbärssoppa och hjälp med att valla skidorna.
Sista 14 tog 1:43. Inte i närheten så bra som första 17 utan längre tid. Jag blev hungrig, fick ont i huvudet och skoskaven blev värre och värre. Det finns mycket man kan skylla på men jag kort sett så orkade jag inte riktigt. Fysiskt var det helt okej men det var nog psyket som svek mig lite.
Mycket att ta till mig innan Vasan. Fixa handskar så att spännena inte klämmer, se till att eliminera möjligt skoskav och ha med mig mat. Definitivt ha med mig mat.
Mamma har idag utfört sin första del i Tjejklassikern. När det kommer till skidåkningen så kan man åka antingen Kristinaloppet och Tjejvasan, samt Engelsbrektsloppet eller Vasaloppet för en hel klassiker. Jag ska alltså åka Engelbrekt imon men bara som uppvärmning inför Vasan. Loppet har blivit förkortat från 60 till 46km. Både bra och dåligt. Dåligt för att jag ställt i mig på 60 och ville åka det för att i alla fall känna på 2/3 av 90km. Nu blir det att känna på hälften, men bättre än inget!
Nu ikväll tar vi det väldigt piano. Har ätit på hotellet och kollar på melodifestivalen tillsammans med skämskudden. Ja, jag gillar verkligen inte melodifestivalen. Jag har hellre TVn avstängd och helt tyst hemma än att titta på det, men idag bestämmer mamma.
En sak skall gudarna veta (de vet med stor säkerhet redan) att jag inte är mycket för auktoriteter. Fysiker, högutbildad matematiker, politiker, civilekonom…whatever. För mig har det ingen betydelse i vare sig samhället eller pÃ¥ individnivÃ¥. Jag träffar pÃ¥ en hel del högutbildade människor nu när jag gÃ¥r pÃ¥ universitetet och ju säkrare dessa personer är pÃ¥ sin sak desto mindre respekt har jag för dem. Vi har haft en föreläsare i Hälsoekonomi. En duktig person som jobbat pÃ¥ väldigt hög nivÃ¥ (EU skulle jag tippa) och jag tycker att han verkar vara en trevlig filur. Men ha gör nÃ¥got som är det mest störande jag vet inom universitetsvärlden. Han tar statistik pÃ¥ fullaste allvar. Statistik är sanning och allt som kan ge ett statistiskt resultat är av värde.
Till exempel har vi ett mått i världen som mäter hur mycket pengar människor har. Alla som läst SO i skolan vet att man kan mäta ett lands BNP; Bruttonationalprodukt. BNP visar ett medelvärde och säger egentligen ingenting om hur bra ettland mår eftersom skillnaderna mellan högst och lägsta värde kan vara enorm.
Detsamma tycker jag gäller för BMI; Body Mass Index. Ännu ett medelvärde som räknas ut mellan en individs längd och vikt. Alla som tränar mycket vet att en muskel väger mer än fett. Föreläsaren vi har i Hälsoekonomi vill då hävda att BMI är det bästa sättet att ta reda på hälsotillståndet på ett lands befolkning. Jag vill mena att det är det absolut sämsta. Allteftersom intresset och förståelsen för att träna sina muskler växer kommer också befolkningens BMI öka. Vi kommer inte bli några vandrande steroidkycklingar någon av oss men jag skulle gissa på att medelvikten kommer att öka. Detta kan man ju också gissa sig till när människor blir mer och mer medvetna om vinsterna med att äta fett och protein snarare än den kroppsliga fettsvällning som kommer av ett överdrivet kolhydratsintag.
När jag tog upp detta med fett- och muskelfördelningen pÃ¥ föreläsningen fick jag roligt nog svaret att BMI ändÃ¥ är det bästa för att ”vi ska ändÃ¥ inte ska ha för mycket muskler”. Människor med normala värden, en vettig fettprocent pÃ¥ kroppen och väl godkända konditionstester blir alltsÃ¥ utdömda pÃ¥ grund av ett för högt BMI. Föreläsaren menar dÃ¥ pÃ¥ att för mycket muskler hämmar proteinsyntesen i musklerna.
Detta handlar inte bara om mig och det faktum att jag samtidigt som jag ligger på gränsen till överviktig enligt BMI har ett midjemått tabellmässigt ligger på storlek XS. Jag tycker att man resonerar konstigt om man menar att BMI inte har någon betydelse individen utan ska tjäna ett syfte i det stora hela och mäta befolkningens hälsotillstånd. Självklart drabbas individen! Framförallt barn som får höra ett de enligt dessa riktlinjer inte duger till! Tro fan att människor med högt BMI mår dåligt. Samhället är ju inte så långsamma att påpeka detta.
För att plocka upp där jag började så det som retar mig med detta är att det är ett visst maktmissbruk som äger rum när vi får en föreläsning i Hälsoekonomi. Vi blir presenterade statistik och ekonomiska analyser som då beskrivs som en sanning när det egentligen bara är en matematisk uträkning. Jag kan välja när jag sitter där och lyssnar på vad jag tror är sant och inte, men jag undrar ibland om alla är så ifrågasättande. Jag blir lite rädd när jag inser hur många människor som blir instängda i den lilla lådan med alla universiella sanningar som hela tiden begränsar oss.
Vad skulle man göra utan dessa djur? Jag vill ha en hel hög med hundar, en katt, höns och gärna några getter! Så underbart! Jag och Malte sprang milen i minus 11 grader idag. Solen hade precis gått upp, snoret yrde och istapparna frodades på ögonfransarna. Benen bara gick av sig själv. Då mår man bra. När vi kom tillbaka så Malte ut så här.
Skola 10-12 idag. Jag är jättepigg (läs:dödstrött). Gäspar och halvblundar. Egentligen är jag i gruppen som har 13-15 på fredag men på grund av Engelbrektsloppet så åker vi ganska tidigt. Ville inte missa den här workshopen så jag hoppar in idag istället. Vore dumt att slarva bort den här tentan för att jag är lat och uttråkad. Folkhälsa är helt okej, men inte så att man hoppar och skuttar av glädje. Hälsoekonomin har varit ganska kul mest tack vare föreläsaren så har jag suttit och varit mitt provocerade jag. Lärare har en otrolig makt och ganska ofta är det för bestämda i sin övertygelse.
Första passet avklarat idag. Milfit i Skatås. Förmodligen blir det ett till i eftermiddag!
Märks det att jag har Björn Rosenströms låtar på hjärnan? Bättre än Mange bjuder i alla fall, hahaha! Näsan rinner och kölden biter. Jag tittade på klart.se-appen innan jag tog mig ut 05:30 för att springa milen med Malte. Den visade -8 men jag tyckte det var osedvanligt kallt och låren var som isklumpar när jag ganska lätt trippade fram i mörkret. Malte är verkligen min vapendragare dessa morgnar! Han förgyller varenda sekund! Visst, det tar lite längre tid men det är så värt det! När mamma nyss körde mig till pendeln tittade jag på termometern och såg att det var -15,5. Say whaat? Huuuaah! Tur som fasen att jag inte såg det innan löpningen! Sånt där tar nämligen på psyket! Å andra sidan hade jag nog bara tagit på mig ett lager till på benen och köttat ändå, men ändå lite en fördel att inte veta!
Nu ska jag till skolan. Lektion mellan 8:30-11, sen kolla på stan en stund, möta upp mamma, gymma i Kungsbacka, och sedan åka tillbaka hem till stan med henne. Himla farande, men vad gör man inte för sin träning? nu är det inte många dagar kvar till årets första lopp, Engelbrektsloppet. Ska bli himla kul! Speciellt att göra en lite road trip med mamma. Vi är bra på att åka runt i Sverige! Bra eftersom det blir ganska många turer i år. Ha en grym tisdag!
Igår fick jag finbesök av Elin, Elin, Elin! Vi lagade sötpotatispaj med guacamole, och massa god grönsaker och fetaost på! Det var så gott att jag gjorde den hemma hos föräldrarna idag också! Vi rundade av med lchf-varianten av kladdkaka! Så underbart god! Har ätit upp resterna av den idag! Efter maten låg vi nästan i paltkoma och vred oss till det senaste avsnittet av Bones (älska!!). Men nu är det faktiskt dags att sova. Imorse vaknade jag klarvaken kl 4, men imon sover jag nog till 5 i alla fall
Totalt sett en bra vecka! Har hunnit med 13 pass, och ändå haft en hel vilodag. Väldigt nöjd med det beslutet. Det gjorde att jag fick energi att köra järnet hela helgen. Så som jag körde i söndags har jag inte orkat på länge.
Två nätter har jag vaknat runt 3-4 för att jag är hungrig. Då vet man att man ligger på en hög träningsnivå. Jag är piggare, mat smakar godare och sömnen funkar bra. Däremot ballar hormonerna ur en aning. På tal om maten. Pappa kallade mig för kompost igår. Lite roligt faktiskt. En förbränningsstation liksom. Pelletspanna. Haha!
Listan är lite konstig men allt fick inte plats på en sida
Löpningen är återfunnen! Lycklig! Yogan går ganska mycket sämre än vad jag tänkt mig, men jag ska se vad jag kan göra åt det den här veckan!
Spinning flow på Friskis. Fullt laddad med frukost och gott humör. Elisabeths pass är helt otroligt bra. Genomsnitt på pulsen låg ungefär på 80% av maxpuls. Tyckte jag hade svårt att hålla uppe pulsen idag. Andra halvan av passet ligger jag annars runt 85% men jag sackade ned alldeles för mycket i återhämtningen efter 60 min att jag hade svårt att komma tillbaka. Detta gjorde också att TE på min pulsklocka stannade envist på 4.2. Annars brukar jag komma till 5.0.
När passet var klart ville jag inte tappa för mycket känsla så jag gick innan stretchen, bytte om till torra löparkläder, körde hem, tryckte i mig ett ägg med smör och en banan på tvären, och ut i kylan för att springa 10km.
Om jag igår tyckte det gick i slow motion så ska vi inte prata om idag. 56 j-vla minuter!! Helt galet! Men det gick inte snabbare. Det gick bara inte. Men jag har genomfört årets första triathlonträning and i did good! Jobbigt javisst, men att känna hur mycket jag äger min kropp när jag gör såna pass är en mäktig känsla. Inget duktighetskomplex, utan mer att få känna att jag har kapaciteten och psyket.
Triathlontänket tar mer och mer plats i min hjärna nu. Jag börjar tänka mer i kombination, mer på vissa muskelgrupper och hur jag ska träna för att orka så länge som en hel ironman.
Så allt som allt: en grym träningsdag! Jag börjar återgå till det som är min kropp och min styrka. Och jag älskar att träna.
Om man i torsdags tyckte att nääe, det är -8 grader ute och det blir nog varmare till helgen så får man bita i det sura och springa när det är -11 istället. Strafflöpning så att säga. Det var väldigt nära att det blev 17km men jag hejdade mig. Det var snart dags för skymning och jag kände att 10 km räckte. Dock extremt långsam löpning. Det kändes som att det gick i slow motion och mycket riktigt sprang jag på 50min. Jag ska under 40min på milen innan jag springer mitt första maraton den 21 april. Innan har jag varit nere på 45min ungefär. Detta också för att komma in på guldtid på Lidingöloppet som är målet.
Löpning är helt underbart. Jag måste slå mig själv i huvudet för att fatta det. Eller bara snöra på mig skorna och ge mig ut. UTAN att tänka så mycket. Bästa löprundorna är de spontana när man viker av en väg, hittar senvägar och framförallt när man känner sig lätt i steget och hjärnan tänker bra och positiva tankar. Jag tänker bara positivt när springer. Det ger humöret och kroppen en skjuts i rätt riktning. Mer löpning framöver. Mitten mars-april kommer bli huvudfokus på löpning. Tänkte göra upp ett schema för prioträning kommande månader.
Sitter i fårskinnsfåtöljen hos föräldrarna och myser med en varm vetekudde. Har varit och träffat några klasskamrater, gjort pizza och spelat lite spel. För övrigt har jag haft en HEL vilodag. Har tränat varje dag många dagar nu så jag kände att kroppen behövde koppla av och släppa taget lite. Jag är ganska tuff mot mig själv när jag ligger i hårdträning. Så när maten vill tillbaka upp och sömnen störs så är det dags att vila.
Det är en vanesak. Träningschock nu i början och sen vänjer sig kroppen och gÃ¥r snabbare i Ã¥terhämtningsläge efter varje pass. Imorgon är det upp och nicka tidigt, gym, Ikea, jobba en kortis och hem igen. Söndag blir lite lugnare. Börjar sakna min man ordentligt nu. Och han kommer hem om … 16 dagar. Länge.
Har startat veckan med tvÃ¥ lugna och härliga dagar! Har bestämt mig för att tycka om att plugga ”heltid” pÃ¥ universitet eftersom jag hinner träna dubbla pass, hänga med mamma pÃ¥ stan, städa min lägenhet, baka, tvätta och göra sÃ¥na där saker man jämt mÃ¥ste göra i förbifarten för man hinner knappt (typ skura kaklet i köket). Är idag väldigt glad över att ha gjort mig medlem hos Triathlon Väst, fixat triathlonlicens, anmält mig till Vansbro och Lidingö, plus tittat pÃ¥ massa andra tävlingar. Det blir ett riktigt tävlingsÃ¥r! Mitt första riktiga! Mitt första marathon, kanske ultramaraton, första triathlontävling och ja, you name it! Gött ere! 2012 är verkligen mitt Ã¥r dÃ¥ mÃ¥nga drömmar blir verkliga och mÃ¥l som uppfylls. Jag älskar 2012!
Imorgon är det morgonpass i Skatås igen, jobba hela dagen och ta mig hemåt Kungsbacka för att gymma, hänga och läsa lite i en skolbok som jag hoppas ha anlänt då. Mer pluggande än så blir det inte den här veckan förutom en lektion på fredag också. Slappt. Nu ska jag ta och runda av kvällen (plocka undan allt som ligger i sängen) och bädda ner mig och somna med lite kurslitteratur på näsan! Bästa sömnpillret i världen
Nu har jag gjort det som jag gått och dragit på länge. Jag har gjort alla anmälningar utom en som jag bestämt! Detta innebär följande för mitt tävlingsår:
12 februari: Engelbrektsloppet, 60km
26 februari: Vasaloppet Öppet spår, 90km
21 april: Kungsbackaloppet, 42km
16 juni: Vätternrundan, 300km
7 juli: Vansbrosimningen, 3km
8 juli: Vansbro Triathlon, 1900m; 90km; 21km
29 september: Lidingöloppet, 30km
Jag är så galet taggad! Kroppen fungerar perfekt just nu och jag har flyt! Vad som också ligger och lurar är Lidingö Ultra, 50km, Båstad Marathon, 42km och någon mer triathlontävling. Jag vill göra något kortare sprint eller olympisk innan Vansbro så jag får koll på växlingarna. Jag har precis betalat min tävlingslicens på Svenska Triathlonförbundet och gått med i Triathlon Väst eftersom man måste ha en klubbtillhörighet. Vilket jag hoppas kan bidra till mycket simträning på öppet vatten, men även cykling och löpning.
I’m living my dream! Jag ska ÄNTLIGEN starta min triathlonträning pÃ¥ riktigt och tävla! Det handlar inte om att vinna över andra, utan mig själv! LÃ¥t aldrig nÃ¥gon trycka ner dina drömmar och mÃ¥l. Speciellt inte du själv!
Ännu en vecka har gått. Februari närmar sig med stormsteg. Tänkte gå igenom hur veckan varit och utvärdera. Planen såg ut så här:
Vecka 4
Träning
MÃ¥ndag
Milfit 6-7Simning 7-9
Tisdag
Powerwalk 6-7Gym1 16-18
Onsdag
Milfit 6-7Yoga 18:10-19:10 (Domkyrkan)
Torsdag
Löpning 7-9Gym2 17-19
Fredag
Powerwalk 6-7Gym3 17-19
Lördag
Powerwalk
Söndag
Spinning Flow 10-12Löpning 12-13
Så här bra har det inte gått. Däremot ger jag mig själv godkänt. Sanningen ser mer ut så här:
MÃ¥ndag – Milfit och simning, check!
Tisdag – Gympass pÃ¥ morgonen och PW ersattes med spin/puls pÃ¥ kvällen
Onsdag РMilfit p̴ morgonen men yogapasset var fullt.
Torsdag РGympass OK, l̦pningen uteblev.
Fredag – BÃ¥de PW och gym uteblev, VILA!
Lördag – Fick ersätta fredagens uteblivna pass, härligt!
Șndag РPW p̴ morgonen och spin/flow sedan.
Vad som är absolut svårast just nu är löpningen. Blir så irriterad på mig själv, men jag har så sjukt svårt att motivera mig till att powerwalka och löpträna i stan. Jag behöver vara hemma hos mina föräldrar när jag ska göra det, annars blir det inte av. Men! Jag har planerat att vara där mycket mer nu den här perioden Fredrik är borta. Dels för att jag har sjuukt mycket tid över vilket gör att jag kan lägga tid på att förflytta mig och sedan behöver jag vara där oftare.  Och för att få med det där yogapasset kommer jag också få åka till Kungsbacka som har ett bra ställe och två pass som funkar på onsdagkvällar. Det blir perfekt att sova i Kungsbacka och ta löpningen på morgonen.
Jag känner mig sjukt mycket mer motiverad nu än vad jag gjorde i början av januari. För att inte tala om december som var en katastrofal månad träningsmässigt. Men, imon är jag påt igen. Milfit i Skatås kl 06 och 3000m i Valhalla efter det. Sedan har jag resten av dagen HELT ledig vad jag vet än så länge
Tentaresultaten från fysiologin publicerades för 30min sedan och jag är godkänd. SÅ skönt. Jag har alltså gjort 30hp på la universidad. Bara 150 kvar! Nu har kursen för Folkhälsovetenskap börjat och det slog mig först igår. Jag missade de två första lektionerna när jag var i Sälen. Läser jag bara boken så har jag inte missat så mycket, men kursen verkar överlag ganska tråkig (optimist, javisst!) men de två nästa kurserna ser lite mer lovande ut (hälsopedagogik och hälsopsykologi) och till sist toppar vi vårterminen med vetenskapliga metoder.
Många i klassen slutar och hoppar av, men det känns som att detta kommer gynna mig och mina tankar i längden även om starten varit seg. Kikat lite på Sports Coaching men det är för mycket idrott. Den är snävare på något sätt och jag ser fram emot att kunna styra min tredje termin ganska mycket med att välja mina egna kurser.
Att komplettera med massörutbildningen känns också helt rätt. Det är nämligen helt spikat idag och den 28 september kommer jag att vara diplomera massör. Känns som en evighet dit, men antagligen kommer det att kännas som igår jag skrev det här inlägget när det väl är dags för diplomering.
Jag kom upp kl 5 utan problem idag! Jiihooo! Motivationen är tillbaka. Det är underbart kan jag lova. För att min kropp och mitt psyke skall vara på topp så kräver jag 2-3 timmar träning per dag. Minst. Inte precis varje dag när jag faktiskt tränar så mycket utan jag behöver också vilodagar in emellan.
Började med ett pass Milfit i Skatås mellan 6 och 7. Ålning medelst hasning i 10 cm djup snö. Jag trodde vår instruktör drev med oss först, men så mindes jag att det är just vid sådana här tillfällen vi får göra såna saker, när det är blött, frost och/eller snö. Lera är nog det ultimata, men det har jag sluppit hittills. Armhävningarna var inte lika strikta som i oktober/november, men det dröjer inte länge så är jag tillbaka helt igen. Satte mig sedan på cykeln och stannade till vid Vallhalla, drog 3000m fritt på en timme och nu är jag hemma igen. Glömde uppförsbacken Eklandagatan. Fy fasen vilken brutal backe det är!
Nu resten av veckan väntar 3 powerwalks, 3 gympass, 1 yogapass, 2 löppass och ett spinningpass som kombineras med ett av löppassen. Triathlonvanan skall in. Kanske att jag byter ut något pass mot längdskidåkning i Skatås, men vi får se. Känns som att det är väldigt mycket jobb för så lite åkning. Spåret är 1km och att åka runt runt är inte riktigt min grej. Då tränar jag hellre kondition på annat sätt.
PÃ¥ senare tid har jag märkt att jag stör mig mer och mer pÃ¥ att jag inte kan koncentrera mig riktigt. Kort sagt; I’m all over the place! Hela tiden, dygnet runt. Inte ens när jag sover kan jag vara pÃ¥ samma ställe. Häromnatten Ã¥kte jag Engelbrektsloppet. För onödigt vetande sÃ¥ gick det bra, alltsÃ¥ kommer loppet göra det ocksÃ¥.
Vad som stör mig mest just nu är att mina materiella ting är utspridda överallt. Möbler till två lägenheter, förråd och förvaring hos mamma och pappa och så där jag bor. Okej, det kanske inte är överallt, men jag känner mig utspridd. Mina tillhörigheter är för många och för utspridda. Dålig feng shui = dåligt energiflöde. Jag tror att det är en bidragande orsak till att jag har svårt för att landa och vara i nuet. Jag tänker konstant på vad jag ska göra sen och mina stoppljus. Stoppljusen är där jag stannar och gör något jag planerat länge, t.ex. Vasaloppet eller en tenta. Jag njuter för lite av transportsträckorna. Och just nu tänker jag för mycket och gör för lite.
I denna negativa känslospridning så kan jag i alla fall säga att jag idag har städat ut det rum som jag sover i hos mamma och pappa. Alltid något. Då känns det inte lika oöverkomligt att ta tag i resten. I veckan skall jag ta tag i min egen lägenhet och fortsätta när Fredrik åker till Uruguay i tre veckor. Han flyttar nämligen in när han kommer hem så jag vill ha ordning på grejerna då.
Det är bara att konstatera att jag har träffat världens finaste kille. Innan vi träffades tyckte jag att jag hade det väldigt bra. Ganska mÃ¥nga gÃ¥nger tänkte jag ocksÃ¥ att en kille förmodligen skulle rubba min vardag och mina rutiner pÃ¥ ett dÃ¥ligt sätt. Nu i efterhand kan jag ju säga, utan att överdriva, att jag hade rätt. Men det är pÃ¥ ett bra sätt. Jag har haft en lÃ¥ng period, snart fyra mÃ¥nader sedan vi träffades, som jag ägnat Ã¥t kärleken, Fredrik. För första gÃ¥ngen i livet lÃ¥ter jag det vara precis sÃ¥ bra som det är. Inte leta brister, svagheter och anledningar att bli misstänksam.Â
I torsdags hade vi varit tillsammans i tre mÃ¥nader. Tiden gÃ¥r fort men det känns som att vi känt varandra i en hel evighet. Grepp om tiden kan alltsÃ¥ sammanfattas med ett ord: obefintlig. Det är skönt att inte veta, det är skönt att bara vara. Trots det sköter han sig, min man. När jag kom hem i torsdags kväll, trött, bilsvettig och allmänt sunkig sÃ¥ stod en bukett blommor pÃ¥ byrÃ¥n han varit och köpt pÃ¥ Ikea och monterat ihop. För mig är en blombukett inte sÃ¥ noga, men när jag väl fÃ¥r en uppskattar jag det mycket.Â
Sitter just nu i en värmestuga och väntar på mamma som får massage. Ja, sånt får man som belöning efter några mil i spåret. Jag har redan fått min behandling och kroppen är väldigt mör vid det här laget. Igår knåpade jag ihop 28km i spåret och idag 18km så totalt de här tre dagarna har jag åkt 56km. Totalt sett har jag nu åkt ett helt Vasalopp i år. Det trodde jag fasen inte när jag ställde mig på skidorna i Mattila första gången. Helt grymt och imon blir det förhoppningsvis 14km. Men jag känner mig riktigt lugn om man jämför med tidigare. Massören hade åkt Tjejvasan och Stafetten några gånger och bor bara några hundra meter från starten så jag fick mig lite insideinformation. Alltid trevligt! Och hon lovade mig att jag skulle komma i mål så då tror jag det också, haha! Så här ser banprofilen ut på Vasaloppet:
Det är lite att ta sig igenom. Men nu är jag fullt övertygad om att jag kommer att klara det. Med det träningsschemat jag lagt upp inför detta så kommer det inte bli några större problem. Jag har fått så otroligt mycket inspiration till träningen när jag varit här uppe! Ikväll blir det att sitta framför datorn och leta triathlontävlingar och bestämma när och var jag ska springa mitt första maraton!
Tanken var från början att det bara skulle vara jag och mamma som åkte, men Simon och hans vän Benis hakade på. Större bil, takbox och allt var packat på några timmar igår och 16:30 bar det av. Det är ganska långt, men man är ju härdad och när vi kom fram vid 22-tiden välte Simon mig i snön och jag blev så kall och blöt att jag fortfarande huttrade när jag skulle lägga mig två timmar senare. Det är fruktansvärt att vara så kall. Nu är det andra bullar. Efter 10km skidor runt Kalven i Tandådalen, en bastu, en dusch och en middag senare så är man så mjuk och gosig att hälften kunde vara nog. En öl på det eller lite jäger så är man redo för sängen. Nej, det blir ingen alkohol här inte. Jag drack den 10 december sist och det räcker för ett bra tag framöver.
Dagen har varit helt underbar! Tyvärr började den lite snopet när det var 4 timmars väntetid på att få sina skidor vallade så det var bara att åka ett varv i Sälens små byar, handla och äta lunch hemma. Men 13:45 stod vi i spåret och efter 5km konstaterade vi att det bara tar dryga halvtimmen att åka den sträckan. Ni kan inte i er vildaste fantasi föreställa er vilken lättnad det var för mig. Jag kanske gör Vasan under 10 timmar ändå. Det hade varit helt otroligt. En person som åker Vasan på 14 timmar istället för 4 är ungefär sju resor tröttare än en elitåkare. Ju kortare tid desto bättre. Ju effektivare och billigare det är, desto bättre.
Det kändes så mycket bättre i spåret nu än vad det gjorde i Mattila. Jag tränade på att byta spår i någorlunda fart, att växla mellan stakning och diagonalåkning och sedan tränade jag på att utnyttja farten i backarna. Något som kommer gynna mig otroligt på loppet. Med tanke på banprofilen så är Vasaloppet mycket nedför. Inte mig emot.
Sammanfattningsvis en mycket bra dag i dryga 5 minusgrader, sol och vindstilla. Imorgon blir det tuffare tag förhoppningsvis två varv runt Kalven innan lunch och ett efter. På onsdag lägger jag till ännu ett varv eller så åker vi till ett annat ställe och åker. Hade varit lite kul att åka på sträckan som Vasaloppet går, men det är inte säkert att det är öppet. Blir nog något varv eller två innan vi åker hem på torsdag också. Känns gött. Riktigt gött.
Tentastart 09:00. Tillbaka till livet efter det. Känns som att jag haft allt på hold sen jag kom hem från fjällen, men vi närmre eftertanke så har jag promenerat idag, fixat mat, tittat på Sverige Mästerkock, tvättade i måndags, träffat Elin (vi pluggade dock), köpt en present och lite annat småplock däremellan. Men jag har inte ägnat någon tid åt träning eller mitt hem som verkligen skulle behöva lite uppmärksamhet. Eller ja, diverse städmaterial.
Längtar kopiöst mycket efter min extremträning. Saknar att springa 2 mil, cykla 4 timmar, gymma som pass 2, morgonpromenader innan frukost, tunga vikter, träningsvärk i axlarna, somna av utmattning, svullna biceps, morgonpass med Milfit, 5000m i simbassängen … allt det där pÃ¥ en och samma gÃ¥ng. Men jag har annat för mig. Träningslägret handlade mer om att lära mig Ã¥ka skidor än att öka syreupptaget och pumpa muskler. Fan vad jag saknar det. Men det kommer en vändning. Efter tenta kommer solsken? Skämt Ã¥ sido, men det kommer kännas lättare. En vecka skidor i Sälen sen ocksÃ¥ och jag kan börja köra pÃ¥ riktigt igen, och efter Vasaloppet kan jag börja bredda träningen igen och inte fokusera bara pÃ¥ Vasaloppet.
Skall skriva mer om mitt träningsupplägg sista månaden innan mina 9 mil på skidor snart, men nu är det dags att lägga huvudet på kudden och vila hjärnan från fem dagars intensivt pluggande. Imorgon gäller det.
Idag har jag anmält mig till en kurs för att bli medicinsk massageterapeut. Kursen är mellan 19 mars och 28 september. Det innebär att april och maj kommer bli lite hysteriska, men sånt är livet ibland. Mitt är det mest hela tiden. Har även en Vätternrunda att ägna lite uppmärksamhet just då, men precis som på Vasaloppet får jag köra på psyke när musklerna tar slut och tvärtom.
Men det är inte bara för att berätta att jag anmält mig till en kurs jag skriver. Jag tänkte berätta om varför jag gör det här och tack vare vilka, men mest en person. Idag ringde mamma helt uppspelt och glad. Hon har gjort ett ordentligt lyft sitt jobb och det är så grymt roligt. Att jobba med nätverk är tuffare än ett vanligt jobb. Man måste motivera sig själv varje dag eftersom man inte har något kontrakt eller en lön att leva upp till. När man är egen företagare bestämmer man själv, på gott och ont. Hon har jobbat med det hon gör i över 10 år, still going strong.
Jag har i väldigt många år sagt att jag vill ha eget företag och har det senaste året gjort upp en väldigt tydlig plan på hur det ska gå till. Nu har jag tagit ytterligare ett steg i den riktningen och snart kommer jag faktiskt att starta det. Det är tack vare mamma som jag vill göra det och vågar driva den drömmen. När vi var små var hon alltid där och än idag är hon alltid där. Hon jobbar jämt, men har alltid tid däremellan och ägnar nog mest tid åt att sjunga egentligen. Det hon visar med det hon gör är att man kan vara sin egen resurs, tjäna pengar och fördela sin tid precis hur man vill. Jag är så himla stolt över mamma och så som hon har det vill jag också ha det.
Tenta på torsdag. Hej och hå. Inga lätta grejer den här gången. Kroppen är allt bra krånglig. Det är otroligt att så mycket fungerar. Jag fick en väldigt bra förklaring varför jag kan få ont i magen precis efter jag ätit väldigt ofta. När magsäcken börjar fyllas starter den gastrokoliska reflexen som gör att en peristaltisk våg (en kraftfull sådan) puttar fram maten i tjocktarmen. Det är vågen som kan göra lite ont. Det är sånt som är så bra med att läsa såna här kurser! Man lär sig förstå saker om sig själv och varför vissa saker är som de är.
Vad jag tycker är svårast med fysiologin är att komma ihåg processer och detaljer. Jag tycker endokrinologin är svår (har precis lärt mig i vilken ordning o:en och i:en kommer i själva ordet liksom). Hormoner är inte svårt, men att komma ihåg exakt vilken körtel det kommer, vad det påverkar och ja, hela processen. Jag vet dessutom att jag gärna hänger upp mig på småsaker i processerna så kommer jag inte ihåg en sak så fastnar jag där och kommer inte ihåg resten heller.
Det bästa valet jag gjort den här kursen och som jag tror att många i min klass gjort fel är att köpa den kurslitteratur som rekommenderades (det är en vissa panik och frustration som uttrycks på klassens forum på facebook). En skitsvår fysiologibok på engelska med svår engelska och för vissa HELT nya saker. Jag har lånat en lagom svår bok på biblioteket som jag mentalt kan hantera. Jag kan ta till mig det som står i boken och den räcker för den här kursen. Initialt ställer kursen jättehöga krav, men när jag tittar på gamla tentor och inser att nivån är 50% för Godkänt så känns det lite löjligt.
Jag kanske inte klarar tentan på torsdag men det är lugnt ändå. Det är bara att göra om och göra rätt. Inte värre än så. Efter att ha återhämtat sig efter IB så vet man att egenvärdet INTE sitter i min prestation i skolan.
Jag kom hem från mitt livs första skidläger igår. För att sammanfatta så kan jag ju dela med mig av en fin kommentar jag fick:
- Du tar dig fram bra på ditt psyke
Kristallklart väder
Teknik + Saga = Osant. Haha. Jag vet, det är lite halvt bedrövligt. Vi kom fram ganska sent på torsdagen, packade upp och lärde så smått känna alla människor och rumskompisarna. På fredagen var det upp tidigt och på med pjäxorna (som ju för en annan slalomåkare är barnsligt nätta och bekväma). Under morgonen hade jag jobbat upp en ordentlig nervositet för hur mina första meter på ett par längdskidor skulle gå, men jag tog mig runt en liten övningsbana några gånger och gav mig sedan ut. Jag åkte 6km och sedan var det lunch. På eftermiddagen var det tänkt att vi skulle ha teknikträning men den blev inte av på grund av problem med övrig anläggning och så blev jag så vansinnigt kall så jag nöjde mig, gick in och läste lite fysiologi (förbannade tenta som hängt över mig hela helgen). På kvällen var det bastu och det var en riktig vedeldad bastu som mer liknade en gaskammare än en bastu. Här snackar vi hardcore. Temperaturen uppgick bara till 90 grader när jag var där inne, men det räckte gott och väl. Jag var tvungen att bli varm igen. Det tar ju alltid ett tag innan man vänjer sig vid minusgrader.
Fantastiskt landskap
Dag 3, pÃ¥ lördagen, hade vi teknikträning pÃ¥ morgonen och jag hann Ã¥ka ungefär 5km innan det. Stavarna i backen och rätt ut i lössnön … och leka jage. Det var väldigt skumt. Balansträning, lärde mig lyfta pÃ¥ skidorna, parera i nedförsbackar som svänger och ta mig uppför utan skidor. Efter lunch Ã¥kte jag 21km. Tyvärr tog det tre timmar och sista timmen var det nästan kolsvart ute. Men det gick och jag var sÃ¥ sjukt nöjd att jag klarade det. Tekniskt sett var det katastrofalt säkert, men spÃ¥ret var väldigt kuperat och det gick faktiskt hela vägen in i Norge (!). Vissa som var med Ã¥kte den rundan tvÃ¥ gÃ¥nger per dag, men jag nöjde mig med en pÃ¥ hela resan.
Stugan vi bodde i
Fysiskt sätt var det inte så jobbigt. Jag märkte inte hur hög puls jag hade förrän jag stannade till (vilket var några gånger) för att samla ihop mig och fokusera igen. När man blir trött är det extremt lätt att tappa den lilla tekniken man har. Mest gick tankarna åt hur brutalt tacksam jag är för de dagarna i Sälen som jag och mamma planerat 15-20 januari. Utan tankarna på dem hade jag nog dött av ångest inför Vasaloppet. Jag måste ha mer timmar i spåret och jag måste ha bättre koll på utrustning, men framförallt armar och ben.
Sagoland
Längdskidåkning är precis som ländsvägscykling. Det ska vara energibilligt, det ska gå lätt och vara helt tanklöst. Då är det njutbart. Jag är långt därifrån. Men jag har mentalt börjat ställa in mig. Mina tankar kommer vara konstant någonstans mellan Sälen och Mora från den 12 januari (när min fysiologitenta är avklarad) ända fram till den 26 februari. Hade vi kunnat få lite mer snö här i Göteborg hade det varit fantastiskt, men det går inte att förlita sig på. Stakmaskin är det som gäller, ryggmuskler och bålstabilitet. Tekniken är bedrövlig, men jag kan acceptera det eftersom jag vet att jag kommer åka Vasaloppet på mitt psyke och mina muskler. Och skulle något av dem svika så har jag alltid det andra. Jag hör själv hur kaxigt det låter, men det ska mycket till för att jag inte ska gå i mål i Mora den 26 februari.
Packning snart klar, lite mat fixad och inte ett endaste dugg har jag pluggat. Fan vad det ska hänga över en då. Roligare att träna, vara med Fredrik och fika med Alex och Fabienne idag. Typ 200 gånger roligare.
Januari blir tufft. Schemat är helt fullt. Till Mattila imorgon (först jobba på morgonen), åka skidor till på söndag. Tenta den 12, åka till Sälen den 15-20. Ny kursstart den 19 egentligen, men vem vill gå på kursintroduktionen? Sedan åker Fredrik och värstingträningen någonsin drar igång. Dubbelpass, mycket mer mat, extra mineral och mycket mer sömn. Det är bra att jag kan lägga fullt fokus på träningen, men fy vad jag kommer att sakna honom. Något helt enormt. Trodde aldrig jag skulle känna mig så halv som jag gör när vi inte är med varandra.
Ska testa nytt träningscenter när jag kommer tillbaka från skidlägret. Är inte nöjd med Fysiken någonstans och jag har inte tid att åka till Kungsbacka varje dag. Känner mig taggad för att börja köra Military Fitness igen också, rycka tag i simningen igen och ge järnet. Avslutar detta peppande inlägg med att säga god natt.
23 år levda, och skulle gissa att jag har ungefär 100 kvar. Bor i Göteborg och läser Hälsopromotion med inriktning på idrottsvetenskap. Denna våren startar jag en utbildning för att bli Medicinsk Massageterapeut och vill i framtiden vara egen företagare och jobba med elitidrottare både med kroppen, kosten och mental framgång. Jag älskar och värdesätter mig själv och mitt liv och ser till att fylla det med mycket träning, kärlek, kunskap och personlig utveckling. I år genomför jag En Svensk Klassiker, springer mitt första marathon och gör min första halva Järnman. Triathlon passar min kropp som handen i handsken och 2013 planerar planerar jag att göra min första Ironman. När jag inte sitter på min racer befinner jag mig i fjällen runt Kiruna och njuter av tystnaden.
verkade vara en mysig och bra film. Efter det blir det raka vägen hem och nana kudden. Imorgon är det Milfit som gäller. Jag börjar så smått tappa det igen så det är dags att rycka upp sig. Måste hitta ett bra gym.
