Hard Rock Café in Las Vegas (2004) Det är helt sjukt hur mycket jag vill bort, bort från allt det här. Det låter nog som om jag lever ett helvete, men inte ens det. Jag vill bara ha en paus, bara å bara. Det är viktigt för mig. Det är otroligt hur mycket som kan röra sig i en flickas vätskefyllda klump som sitter på halsen. Sanslöst. Det mesta är ju bara skitsaker, ja, i-landsproblem helt enkelt. "Det jobbigaste är ju när man tar för lite sås till fisken och måste gå och hämta mer" Vilken kommentar jag kläckte under lunchen ändå. Oj oj. Jag förstår inte varför jag har blivit så attans sentimental senaste veckan. Det kan ju ha med den här klassresan till London att göra, maybe. Vi är lediga på fredag, som förra fredagen. Det borde nog den nya alliansen införa, Lediga fredagar. Vilket fantastiskt påfund, vilket i sin tur skulle leda till uteslutet höst och februarilov och antagligen förkortat sommarlov, så nej tack. Jag kommer ändå bara att ha ha två lektioner på fredagar, och är lärarna sjyssta så byter de så att svenskan ligger före kemin vilket skulle göra att jag börjar 9.40, har en lång lunch och slutar 13.05. Vilken drömfredag. Fast den bästa fredagen är ändå den lediga. Då blir det ju långhelg. Det är bra. Det var skönt att prata förut mamma. Den lilla vätskefyllda klumpen mår nog bättre när den fått organiserat alla stressfaktorer i bokstavsordning, eller i kategorier i alla fall. Nästa vecka har vi heller knappt någon psykologi, 1 av 3 lektioner. Skönt. På lördag är det fest och nej Lisa inga fjortisfasoner, det kommer inte på fråga. Visa din brittiska skoluppfostran (så blir Ruth glad också) Vad runder hon har börjat bli, Ruth alltså (inte Lisa =) men så äter hon ju cholad hela tiden också. Där har vi en utav mina stora fasor inför en möjlig graviditet, matfrossa. Det verkar helt sjukt, men det är nog svårt att sätta sig in i situationen. Mamma ta nu ditt förnuft till fånga och inse hur mycket du vill och har längtat efter att få spendera si så där en vecka i New York City så blir allting toppenbra. Tänk vad roligt vi skulle kunna ha. Och om jag inte räcker till så kom jag på att Annika och Evelina kanske skulle följa med som sällskap. Annars kan vi nog roa oss väldigt bra, speciellt med ditt sinne för kartläsning. Vi skulle lätt plöja hela stan på en vecka med lite inför-planering, en del tur och den sprudlande energi och lust att upptäcka nya saker. Vad sägs?
Detta är min kusin som myser med Rufus, min katt. Hon är söt, fast en riktig skitunge. Mamma vill att vi ska gå upp kl 6.20 imon bitti. Jag säger att hon får väcka mig då så får jag se om jag orkar upp, inte så trovärdigt men OK. En hård träningsvecka väntar eftersom den gångna har varit en katastrof. Men nu blir det kondition varje dag, varvat med en del styrka, gött. Och lite skärpning med maten. yeah yeah, man kan inte vara perfekt hela tiden, eller hur Lisa? Mån – Spin/medel Tis – Kombi Ons – Spin/intensiv Tors – Kombi Fre – Kombi He He, jag komemr vara helt slutkörd till festen på lördag men vad gör man inte för en vältrimmad kropp? Tack för vecka 39!! Snälla mamma, kan vi inte åk till NYC???? Det skulle vara så roligt!!
Denna rosen fotograferade jag vid frukostbordet i San Francisco, jag tycker den är underbar. Jag käkade precis en knäckemacka med riktig och färsk räksallad, eller var det skagenröra? ingen aning, och så drack jag en kopp örtte. Det var gott. Imon ska jag jobba igen, kul va? inte så speciellt. Det var otroligt mycket folk idag, så jag kom inte därifrån förrän halv 6, hmm. Klockan 21 ringer Lisa och frågar om vi ska träffas i Kungsbacka om en sisådär 40 minuter, sure thing. Så jag satte mig på cykeln (!) För just den här lördagen av alla lördagar på hela året väljer mamma och pappa och dricka vin, vilket händer väldigt sällan, ungefär en gång, eller två om året. Jag kan inte påstå att vi gjorde så värst mycket i stan, men vi träffade Louise som hängde på. Gillar tanken av att Lisa pringer omkring med en moppehjälm på stationen, weeeii. Imorgon har jag konsert på morgonen och efter det ska jag jobba, snacka om snabba puckar där i mellan, så jag borde nog sova nu. God natt på er! Dröm sött
Idag har jag ägnat 7 timmar åt att gå omkring på stan och titta på det inspirerande (?) modet. Eller inte. Jag tycker det konstiga modet suger rent ut sagt. En underlig blandning mellan extrema stuprör med hög midja, fula discofärger och konstiga syntetmaterial (men va?) Jag tycker det är helskumt. Men hösten och vinterns riktiga höjdare är långa stickade tröjor (helst gråmelerade), långa skjortor som ska gå enda ner över rumpan och ett par tighta byxor eller helt enkelt ett par leggins. Sen är det jäkligt snyggt med rätt stora påsliknande väskor i nån härlig men diskret färg, enkla silversmycken med berlocker. Sminket ska vara enkelt med rosa kinder och så att det inte syns att man är sminkad. Håret ska vara naturligt hängade, rent och fräscht eller uppsatt med en sjal och hårnålar. På fötterna ska det sitta ett par söta loafers. Underbart. Enligt mig så gäller fortfarande bara jeans som sitter snyggt, vilket jeans med hög midja inte gör. Jag har då inte sett en enda som passar i det i alla fall. Jag, Sandra och Sara åt en väldigt god lunch idag. På Warehouse Buffé inne i Nordstan, att inte vi rullade därifrån! Men så gott det var!
Yes! Jag gjorde det. Äntligen. Jag talade om för honom vilken stor skithög han är! HAH! Jag tror inte att han brydde sig speciellt mycket men åh vad skönt det var. Fantastiskt. Han tog helt enkelt upp för mycket plats. Det jobbiga är ju att så småningom kommer vi ju träffas och det kommer bli pinsamt eftersom jag nu inte var så speciellt trevlig i det sms som jag skrev. Hoppsan. Det dumma är ju bara att du är så himlans snygg jämt Jag ska ju jobba i helgen, antagligen med alex. Ånej. Jag får väl använda den nonchalanta stilen och låtsas som ingenting Blir nog lättast så. Skit också.
Här är min tatuering jag tänker göra. Fin va? Jag tycker den är toppensöt. Nästan lika söt som en kille jag spanat in i skolan. Han är bara för söt (killar gillar inte när man kallar dem söta va?), och tydligen singel också. Eller vad säger du Sandra? Tänker lägga upp en bild på dig snart, jag måste bara fixa så att det blir rätt storlek på den först =) Jag ska köpa, eller få en ny kamera har jag bestämt. Ehm, jag ska i alla fall önska mig en. Jag har tittat ut en bra som jag har blivit förtjust i, en Canon A710 IS. Den verkar canonbra (ha ha ha) börjar bli trött nu. Med stabiliseringsgrej och massa såna saker. Jag har en rätt okej kamera, som jag dock inte kan fotografera närbilder med, vilket stör mig nåt vansinnigt. Vad roligt det ska bli på fredag tjejer!! Då är vi lediga och har en heldag framför oss i Göteborg City. Underbart. Schemat har tydligen blivit ändrat nu igen så jag slipper iaf 2½ håltimmar och får istället 1½. Åh vad lycklig jag är, inte. Fortfarande jobbigt och fredagen blir förlängd också eftersom svenskan och kemin fick byta plats. suck.
Vilken dag! Så otroligt hemsk. In english I would call it a disaster. Jag försov mig en timme, men lyckade komma i tid, tack vare mamma. Jag har hand om utsmyckningen av klassrummen nu när det är invigningsvecka och jag saknade en världskarta, så då cyklade jag och köpte en. Fasr det blev en Europakarta. Såklart öppnar inte Kungsmässan förrän kl. 10 så jag fick vänta i en timme, jag var ju å jobbet och grejade så det gick ju ingen nöd på mig, men ändå! Jag cyklade tillbaka och kom försent till teatern så först kom jag inte in, men jag hittade en lärare som kunde öppna för mig. Väl inne på teatern fick jag sitta helt ensam och se på en ganska tråkig föreställning, faktiskt. So far hade dagen bara varit halvkass, men då kom Lovis, min mentor, med vårat nya schema (!) som ställde till med ett sammanbrott. De har nätt och jämt förlängt våran skolvecka med 5 timmar!!!!!!! Det är sjukt mycket eftersom nästan allt är håltimmar!!! det är sinnesjukt. Har vi tur kan vi förhandla bort en 40 minuters mattelektion som vi har efter 2 ½ timmas håltimma på måndag eftermiddag, 40 minuter????? man hinner inte ens slå upp sin bok!! Förra veckan kändes så bra och jag ligger inte efter någonstans, inlämningarna har känts bra och jag hade koll på läget. Jag har tappat allt, allt!!! Jag har ingen lust överhuvudtaget längre. Dessutom har en mattelektion på 40 minuter (!!!!!) lagts till på onsdag morgon. MIN SPINNINGMORGON. Jag är ledsen. Efter den lektionen har vi 2 håltimmar till godo!!! KUL VA?????? Jag blir så jävla irriterad.
Till råga på allt detta slutade vi inte förs än vid 15 då det var meningen att min bror skulle ringa mig. Istället ringer han nästan 15.30 och undrar om vi ska kolla på skor som vi bestämt dagen innan. Jag frågade hur han hade tänkt sig att jag skulle hinna det om jag skulle vara på friskis och svettis kl 16 och praktisera. Kortslutning nånstans i hjärnan eller? Oturen slutade inte här heller. Jag ville komma med på ett kombipass som jag hade varit sen med att boka in så jag stog som reserv. Tror ni jag kom med eller? Självklart inte. Där tappade Saga livslusten och gick in till gymmet för att sura. Jag värmde inte ens upp, men det gick bra ändå tack vare alla irritationsmoment under dagen, som för övrigt gjort mig genomsvettig. Huvudvärken har också legat och lurat hela dagen, hand i hand med vätskebristen och lågtrycket som gjort mig trött. Kan ni tänka er vad som händer när jag kommer hem?? Jag tror inte det, men jo, DÅ sitter min mamma och 10 av hennes distrubitörer i köket och diskuterar hur man ska lyckas med företaget. TROTS att hon har ett kontor på ungefär 45 kvadratmeter som lätt hade rymt 10 personer om hon hade gjort lite ändringar i möbleringen. Men icke.
Ärligt talat mamma så gör det mig skitförbannad. Eftersom jag längtar varje dag efter något eget så är det på gränsen till ganska taskigt och nonchalant. Okej det är ditt arbete, men kom igen. Hur många timmar spenderar du därute? Jag accepterar tunnan, jag accepterar snart t.o.m att du har kvar dina dumma och fula eldosor, så länge de täcks av ett snyggt skydd i trä, som Göran skulle kunna tillverka. Väggarna är hemska, så att måla om är ett måste. Också att tvättmaskinen lagas. Kom igen och väx ur det där nu. Så farligt är det inte.
(Sjölejon på PIER 39 i San Fransisco) Så här kan man faktiskt känna sig ibland.
Imon har jag en jättelång och tuff dag, så önska mig lite medvind så är ni gulliga. Den 26 spetember är min ultimata otursdag som jag inte ens skulle önska min värsta fiende att råka ut för.
Klassen ska tydligen åka till London, eller var det England? Can't remember. Det spelar inte så stor roll heller för den delen. Jag borde vara glad och så men jag har lite svårt att se mig på en klassresa med min klass. Med Elin och Lisa, fine. Jag har nog inte bestämt mig för om jag gillar klassresor än fastän jag har varit på så många. 5:an – Kalmar 6:an - London 7:an – Bodö (norra Norge) 9:an – Italien Så nog har jag varit på många. Jag trivdes aldrig med den klassen, trots att vi gick 6 år tillsammans. Det var kanske därför . . jag fick helt enkelt för mycket av den "fantastiskt fina sammanhållningen". Där Saga snällt stod som iakttagare. Faktum är att jag inte har någon kontakt med någon av mina gamla klasskamrater längre, men jag valde det själv. En "vi-som-egentligen-är-för-gamla-kör" startades och alla i klassen utom två var med. Jag hoppade av efter en termin. Den sista julkonserten var bara så bedrövlig. Jag fick en häftig flashback till mellanstadiet, då inget hade förändrats sedan dess. Jag var fortfarande "mamman" i klassen som tog hand om alla och gav arga blickar som en mor gör i nödvändiga situationer. Vad vi sjöng vackert ändå, en otrolig kör som hade nästintill allt. Där de som hade en bastant stämma tog för sig och de med mjukare pipa var bakgrundljud, men så hade det ju alltid varit, eller hur? Det blev ju inte bättre för att jag sista året blev tillsammans med en kille i parallellklassen, Marcus. Vi hade det rätt bra ändå? De flesta var nog avundsjuka. På något sätt sökte jag mig alltid utåt och ville hitta mina egna vägar, samtidigt som alla i klassen umgicks på fritiden där hälften av mig också ville vara men där andra hälften sa stopp för att de inte främjade mitt välmående. Vilket jag inte gjorde själv heller. Pressen var stor, och att leva upp till en killes förväntningar är minsann inte lätt, än värre hans mammas förväntningar. Åh, vad jag gjorde mig själv illa många gånger. Jag var påväg ner, långt ner. Mamma var där i sju år och ju högre man siktar desto djupare sjunker man. Hur kom jag in på det här jobbiga egentligen?
Jo, skolresor. Vi gjorde för många och hur jag än hoppades att denna gången skulle jag placeras in med de roliga, för det var ändå det ultimata att få vara med de roliga. Jag gör nog bäst i att inte nämna några namn. Jag blev alltid över, eller är det en illusion? Eller är det en känsla som jag manade fram för att det alltid hade varit så? Ville jag ha det så? Sista resan i 9:an har jag ju pappa att tacka som följde med som mitt stöd, och min rumskamrat. Det var bara jag som delade rum med min förälder trots att 13 andra elever hade deras mammor eller pappor med sig också. På vägen hem frågade pappa mig om detta, om jag valde det. Jag började gråta. Tänk att det gjorde så jävla ont. Tänk att det suttit fast enda sedan 4:an, 6 år! Jag är så tacksam att jag fick börja om på nytt. Jag kände knappt någon när jag började gymnasiet. Jag var fortfarande tuff, rakt på sak och rätt kaxig och jag tror de flesta höll sig undan i början. Men det gjorde jag ju också, höll mig undan. Jag ville inte, jag var rädd, rädd för att min yttre skorpa skulle gå itu så att människor skulle se. Ingen fick se. Jag var mitt. Nånstans vände det. I slutet på februari, 2006, hände något. Någonstans hittade jag några väl gömda egenskaper. Jag är ödmjuk, glad och har ett jävlaranamma som heter duga. Dessutom har jag en envishet som kan ta mig vart jag vill här i världen. Genom att varje dag ägna mig åt saker jag tycker mer om än andra och som jag rentav kanske älskar och genom att träffa människor som jag vill prata med och veta hur de mår, upplever jag en stark och en stor förändring i mitt liv och framförallt i människor som lever nära runtomkring mig. Jag hoppas på ett långt och härligt liv med många möligheter som kan utveckla mig som individ och att lära mig saker om min kropp genom att lyssna på den. Detta är väsentligheter för mig.
Visst ser det gott ut? Ljuvligt, enligt min mening. Jag hoppas jag slutar ganska tidigt idag så att jag kan åka hem och fixa i trädgården. Jag gjorde en ritning igår, jag tycker den blev riktigt bra men mycket jobb såklart.
Idag ska jag börja ett nytt CAS-projekt, Scrapbooking Det ska bli roligt. Min plan är att "dokumentera" mitt liv från 0-18 år, men bilder, illustrationer och texter som jag har skrivit eller ska skriva. Det känns helt som min grej eftersom jag gillar att klippa och klistra.
Nu är det invigningsvecka i skolan och vi ska bara ha en vanlig skoldag på torsdag och så är vi lediga på fredag. Härligt. Nästa måndag ska vi ha öppet hus på kvällen som jag inte ens kan vara med på så allt känns bara meningslöst men rätt lugnt och skönt. Alla uppsatser och läxor har ju blivit uppskjutna p.g.a polackerna som är här som exchange, tur att jag inte valde att ha någon hemma, det verkar jobbigt. Jag är nog lite trött på skolan för tillfället, längtar bara efter höstlovet vecka 44, ååh.
Jag fattar inte varför det måste göra så ont. Försöker att inte tänka på det men det är inte så lätt. Jag påminner nu mig själv om att jag har inte tid med honom och jag har bättre självrespekt än så här. Jag måste tro och kämpa för det, annars blir allting så mycket svårare hela tiden.
Härmed avskriver jag det som jag har känt för dig sedan mer än 7 månader tillbaka!
Jag har för övrigt skaffat mig ett nytt, tidskrävande och mycket trevligt intresse. Familjens trädgård. Denna vackra skattkammare som farmor lagt ner mödosamma timmar på att skapa, har blivit en aning åsidosatt de senaste 12 åren. Det började idag kl. 15 när jag inte hade någon värdslig syssla för mig, då jag tog mig ut i trädgården och konstaterade att trädgårdsmöblerna skulle plockas undan och gömmas inför vintern, jag befarar att det kommer förkastas, då de bara är plastmöbler. När famlijen har skaffat sig en riktigt altan skall nya trädgårdmöbler övervägas att inhandlas, då det antagligen blir trä, rotting eller aliminium, om man ska tänka på det praktiska. Sedan kom ännu ett konstaterande, nämligen att trädgården såg, och ser fortfarande helt bedrövlig ut. Jag började med att sopa gången, knippsa den för länge sedan vissade pionerna. Sedan rensade jag grusgången och klippte ner ytterligare en buske som jag för tillfället har glömt namnet på. Det roliga arbetet med att lära sig något om trädgården ska sedan bli mycket intressant, då jag inte har en aning om någonting som har med trädgården att göra. Jag fixade och donade enda till kl 20, då mörkret föll och jag gick in i huset, som mest liknar en byggarbetsplats.
7.30 - Vaknade, läste lite Vittula 8.00 - Frukost (ostomelett och bacon med mycket keso 8.30 - Fortsatte läsa Vittula och läste ut den – - - Minneslucka – - – 10 - Promenad i skogen med Balder
Sen städade jag undan i mitt rum, fast jag har fortfarande inte dammsugit. Jag måste tvätta fönstrena också men som vanligt kryper ett helt spindelkompani in då. Ja, jag har spindelfobi.
12.30 - Åt en snabb fisksoppa, som för övreigt var helt ljuvlig. Ibland överraskar jag mig själv. Jag tog grädde, en laxfilé, en halv paprika, pressad citron, creme fraiche, salt, cayennepeppar räkor och majs och glöm inte vitpepparn!! Mums!
Sen städade jag och tvättade bilen, och backade ner den för backen alledels själv. Jag har ingen aning om vad jag har gjort efter det. Pillat med datorn och plockat undan i köket. Nog är det underbart att vara ensam hemma ibland, tyvärr blir det för sällan. Jag vill bo ensam, bara jag, min egen tvätt, mitt eget kök, min egen mat och mitt eget badrum. Skulle det kunna bli bättre? Jag tror inte det. Det är så tråkigt att bo hemma. Mamma har ett helt kontor brevid huset som är som en 2:a på 45 kvadrameter, okej att hon har hur mycket kontorsmaterial där och sitt arbete, men om hon har möten hemma ska hon väl inte ha dem i köket inne i huset eller? Jag var rättså irriterad då. Jag menar jag håller på att kvävas och så använder hon inte ens sitt kontor när det ska användas.
Kollade på resor förut, åh vad jag vill åka bort. Helst till NYC, en weekendresa eller nåt liknande. Bara för att lufta vingarna lite. Det skulle vara så skönt. Elin, hennes pojkvän och ett annat par har bokat en resa till Gran Canaria. Jag? avundsjuk? Aldrig. Suck. Bara så att jag spricker och går sönder. Men jag är jätteglad för din skull, honestly. Inte för att jag tror att mamma vill följa med men man kan ju alltid hoppas. Hoppet är ju det sista som sviker sägs det ju. Det borde vara så.
Vanligtvis så jobbar jag på lördagar, därav har den varit ovanlig för mig.
Som ni kanske förstår åt jag sushi till middag igår Denna underbart kreativa, smakretande och fantasifullt ihopsatta måltid är så otroligt gott! Förtrollande. Dock inte så nyttigt. Synd. Men det innehåller på tok för mycket kolhydrater, då suchi består till ungefär 85% av vitt klibbigt och sötat ris (ja, socker tillsätts för att det ska bli klibbigt + vinäger) eller tjockhydrater som pappa säger! Men ibland måste man unna sig det förbjudna. Och för er som tror att fisken är rå, så är den inte det, utan lättrimmad, alltså saltad till en viss del och antagligen har fisken även varit fryst. Vad tråkigt livet vore utan Sushi
Så, nu är den utläst. Underlig bok, egentligen är de nog bara en enda stor skröna alltihop men ändå så verklig. Mikael Niemi är toppenbra på att skriva och framförallt på att chocka. Som när huvudpersonen för första gången hör Elvis Presley sjunga, då sprängs hela rummet och han och hans vän ligger som döda av den underbara musiken. Egentligen så är det ju bara en enda stor liknelse med deras känslor, att hela rummet sprängdes i små bitar. Jag vet inte om jag skulle ge boken toppbetyg men den har fått mig att skratta, äcklas och trollbindas (tyvärr inte att gråta) och Niemi ger hela tiden ansvaret till läsaren att måla sin egen bild av situationen, vilket ger läsaren en väldigt stor frihet. Det som Mikael Niemi skriver i Populärmusik från Vittula känns overkligt men äkta!
Hrmm, undra om Lisa blev lite irriterad på mig på svenskan idag? Sorry hun, jag var lite flummig men det gick över.
Körde ett kombipass förut. 30 minuters spinning och 60 minuters skivstång (pump). Nu orkar jag 10 genom hela skivstångpasset, alltså alla muskelgrupper, så det går bättre och bättre, armarna blir bara fetare och fetare =P Kroppen blir trött men det är en skön trötthet som jag nog inte kan leva utan.
Mån: Spin 7.30-8.30 Tis: Kombi 19-20.30 Ons: Spin 8.15-9.15 Tors: Ofta vila, annars Kombi 19-20.30 Fre: Kombi 18-19.30 Lör: Vila Sön: Gym
Visst verkar det roligt? Det tycker i alla fall jag
=D
Idag hade jag min andra körlektion. Det gick kanonbra och min lärare tycker att jag är duktig. Tur det eftersom jag har övningskört i 1 ½ år.
Elin! vad otroligt duktig du är på att skriva dikter!! Man tror inte det är sant. Jag tror på dig och du fick mig att förstå den där knäppa Catharina Rossetti dikten, konstig tant förresten.
Imorgon är jag ensam hemma hela dagen. Det ska bli skönt och jag ska börja dagen med en långpromenad i skogen med min underbara hund, Balder! Sedan ska jag städa undan i mitt rum, igen? Ja, jag är en hejare på att stöka ner och ställa till ett krig i mitt rum och överallt annars.
Jag har börjat äta bacon. Otroligt.
Ska jag ha fest imorgon eller? Nej det verkar jobbigt. Men den 7 Oktober är spikad. Då blir det åka av. Hoppas en viss kille har åkt till Frankrike.
Jag orkar inte mer, ärligt talat. Jag kan inte hålla på så här längre. Han tar upp på tok för mycket plats och tid i mitt liv. Det är ju ändå jag som räknas för mig själv, inte han! Kärlekstavlan har åkt ner och jag öppnar upp för nya möjligheter.
I a m b r e a k i n g f r e e . F i n a l l y .
Tack för all gånger du lyssnat, eller lyssnar på mig Lisa. Du förstår inte hur mycket det betyder! Fast vi är så himlans barnsliga så kan vi prata allvar, se saker den andres perspektiv och respektera, Tack!
Jag förstår inte varför jag är så trött. Är det för att skolan har börjat igen? Fattar inte, för att jag sover ju inte mindre än vanligt. Men nu är skolan i full gång igen. Jag har redan hunnit få två matteläxor och en uppsats i psykologi, What is human behavior? det var ämnet .. snacka om svår fråga eftersom det finns så många olika sätt att se på det. Jag har talat om för den killen jag gillar att jag är kär i honom och har varit det i mer än ett halvår. Han tog det lugnt, sa typ tack och verkade glad. Sen skrev han sms och då flippa jag ut helt och hållet. Jag blev så jäkla glad. Han undra vad har hade för känslor och varför. Ojoj jag blev ännu mer chockad där, men han är nyfiken precis som jag. The one and only, åh vad jag saknar honom just nu. Jag skrev sms förut och frågade hur allt var och så men han svarade inte. Jga får nog se mig som dissad. Men livet går vidare. Ikväll ska jag skriva en uppsats. Roligt på en fredagkväll ha ha.
Nu ska jag göra det. Jag ska tala om det för honom. Att jag lever för honom. Eller kanske inte så känslostarkt, mer ärligt och uppriktigt.
-Nu har jag tyckt om dig i mer än ett halvår utan att ha kunnat acceptera det förrän nu. Jag har varit skiträdd för att tala om det men nu struntar jag i vad andra kommer säga för nu kommer jag har lättare att släppa dig när jag väl fått ur mig det.
Jag är ju egentligen helt paranoid som skriver tal men det gör det lättare för mig att acceptera. Jag gav honom en liten hint idag, att jag vill prata med honom och han verkade bli nyfiken så vi får se. Ska kanske ringa honom imon eller hoppas att vi träffas på gymmet för jag tänkte träna på kvällen.
Nå, vad säger du Lisa? ska det bli skänt att slippa mitt tjöt snart? Puss på dig min klippa!
